Niklas, älgjägare och servicerådgivare  

Bilia Luleå
Jaktstugan vid Tapmuksjön

Niklas Andersson arbetar som servicerådgivare i Luleå. Han har ett stort bilintresse, men det är framför allt sammanhållningen med kollegorna som gör att han trivs så bra på jobbet. Kanske nästan lika bra som han gör i jaktkojan.

Hej Niklas! Vad är din roll på Bilia? 
Jag jobbar som servicerådgivare med Mercedes-Benz personbilar. Jag tar emot kunder, planerar jobben, räknar på tidsåtgång och kostnader. Och det har jag jobbat med i ett år. Före det jobbade jag med reservdelar på Bilia i ett år. 
 
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig? 
Jag kommer in runt sju på morgonen. Sedan börjar jag ta emot bilar och skriva arbetsordrar. Och sen lägger jag över nyckeln och arbetsordern till teknikern. Uppstår det problem eller vi har funderingar så ringer jag kunden. Och så håller det på, med nya kunder som kommer in under dagen. Därefter ska det tidsättas och räknas på så att jag kan lämna ett slutgiltigt pris, om det inte är ett standardjobb som är prissatt sedan innan. Och sen betalar kunden eller faktureras, och får hämta sin nyckel. 
 
Vad är det som gör att du trivs på Bilia? 
Dels är arbetsuppgifterna roliga. Och det hjälper ju såklart att jag har ett ganska stort bilintresse i grunden. Men den största anledningen till att jag trivs så bra här är nog gruppen och kollegorna. Att jag hamnat i ett bra gäng med en bra blandning av människor. Man ska ju ha kul med varandra, både inom avdelningarna och mellan avdelningarna. Och det tycker jag att vi har. Mycket skämt, samtidigt som alla hjälps åt att göra ett bra jobb. 
 
Vad gör du helst på din lediga tid? 
Ja det är ju jakt, framför allt på hösten. Älgjakt främst. Lite fågel ibland också, kombinerat med skidåkning på vintern. Sen är det mycket hockey också. Annars umgås jag med vänner och bekanta, dricker mycket kaffe. Eller hugger ved. 

Det hjälper ju såklart att jag har ett stort bilintresse i grunden. Men den största anledningen till att jag trivs så bra här är nog kollegorna.

Vad var det som fick dig att intressera dig för jakt? 
Oj, det började tidigt. När jag var tre – fyra år och pappas jaktlag hade möten hos oss. Då blev jag ju nyfiken. Och senare fick jag hänga med pappa ut i skogen och följa med till skjutbanan. Så jag föddes väl in i det intresset. 
 
Hur kändes det första gången du fällde en älg? 
Det var blandade känslor. Första gången jag fick chansen visste jag inte vad jag skulle göra eller hur skulle jag tänka. Jag var ju lite nervös men jag var ju samtidigt ganska väl förberedd och fick mycket stöd från de andra i jaktlaget och från farsgubben som peppade mig.  
 
Har du något smultronställe? 
Jag skulle nog säga jaktkojan. Där är det bara en sak som gäller. Noll och ingenting annat. Ingen mobiltäckning, inget internet. Man spelar lite kort, skojar, småpratar lite, lyssnar och väntar på att hunden ska börja skälla.  
 
Hur ser du på balansen mellan arbetsliv och fritid? 
Jag är ganska bra på att stänga av när jag är ledig, vilket är rätt enkelt då jag sällan upplever stress på jobbet eller måste jobba övertid. Jag försöker alltid ha ett bra avslut på arbetsdagen, så att jag kan släppa jobbet när jag går hem. Då kan jag ta det lugnt och pyssla med mitt. Ta mig ut i skogen eller gå till gymmet och träna. Så den balansen fungerar väldigt bra.